Empressionismen
Utställning Magasinet Juni 2006 - Mats P Nilsson
Empressionismen - den empatiska impressionismen
Med tänkvärda inslag av expressionism
De mjuka, men ända hårda raka linjerna avgränsar. Men de leder också framåt, uppåt. Mot någonstans. Varthän? Bortom himmel och hav. Finns det någon känsla i dessa linjer? Ja! En känsla av tillhörighet med någon. Men med vem? Kanske med den som ligger. Med de nedslagne. Linjerna är på något sätt bräckliga. Men de finns. Vad är innebörden utöver upplevelsen? På den ena sidan den outgrundliga, ogripbara, men grymma verkligheten. Å andra sidan den kristallklara upplevelsen av en drömvärld som inte kan förstås. En drömvärld där empatin för den som ligger är så påtaglig att den smärtar men ändå inte finns.
Men det finns mer. De geometriska mönstren. Ytor. Fält. En fabulerande kropp med empati, som rest sig och inte längre ligger. Varför? De hårda fälten är påträngande. Ber hon om hjälp? Vill hon bli fri från det konforma? Fri från tristessen och det konventionella. Ja kanske. Färgspelet trotsar det förutsägbara. En utlevande expressionism som hyllar livet, men samtidigt bejakar den egna förträffligheten. Den råa egoismen. Men också de dunkla fälten, uppbyggda av det mörka rena linjespelet som lever sig in i den ogripbara inre, kontemplativa tankeviljan. Den inåtvända , impressiva känslan av ingenstans.
Linjespelet och färgkontrasterna i Mats P. Nilssons verk sprider det ljus som vi saknat. En surrealistisk metamorfos av ex och im. En empatisk pressionism. En empressionistisk eruption. Empressionismen är skapad!
Jag frågar konstnären: "Finns det inte här en dold men skönjbar politisk underton. Vad vill Mats P. Nilsson ropa ut?"
Men Mats P Nilsson, han som ibland kallas Em Pe Nilsson, avstår i all ödmjukhet att kommentera. Han svarar bara på min fråga med ett enkelt: "Titta på tavlorna. Lev dig in. Upplev. Känn efter! Din känsla när du lämnar utställningen är din. Jag kan inte lägga ord framför dig. Det är du som absorberar. Som tar det till dig!"
G.Å.